Idag för första gången sen jag kom hem så brast allt och jag verkligen bröt ihop! Ett nej till från arbetsförmedlingen gjorde så att allt bara sprack och jag bröt ihop mitt på stan! Allt kom, frustration, saknaden av Daniel, ångest, you name it!
Känns som om ingen vet vad dom ska göra med mig eftersom alla skickar mig till soss.
De va inte riktigt så här jag hade tänkt mig att mitt liv skulle se ut när jag var 23!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar